Lite tungt
Det har varit några tunga dagar. Igår begravde vi Daniels fina, fina morfar. Tror att det är den anspänningen jag gått omkring med. Den som gjort mej trött. Just nu känns det bättre, nu har han det bra. Men aj, vad ont det gör med begravningar. Aj! Han kommer att vara så saknad. Hans lite underfundiga sätt att skämta på, hans sätt att plötsligt försvinna från vilken situation eller konversation som helst eftersom det är finska nyheter på TV. Haha, han liksom bara reste sej upp och gick då.
Begravningar river också upp saknaden efter min egen pappa. När min pappa dog var han så sjuk att det nästan blev en lättnad. Vi var så utmattade efter nästan ett år av konstant oro att luften bara gick ur. Försökte komma ihåg begravningen igår men upptäckte att det liksom var blankt. Tomt. Just då var jag helt avstängd. Kunde inte gråta, kunde inget. Men så kommer sorgen och greppar ibland, greppar så hårt att det gör panikartat ont. Jag kan känna pappas doft, höra hans röst.
Daniels morfar och min pappa träffades aldrig men jag är säker på att de gör det nu. Jag kan riktigt se hur pappa kommer på vem han är och hur glad han blir över att träffa honom. Hur han liksom tar hand om honom där de är eftersom han ju faktiskt varit där längre. Hur han presenterar honom för min morfar som också hade båtar och segling som sin största passion, precis som Daniels morfar.
Kommentarer
Postat av: Fifi
Usch, begravningar är så jobbiga, för även om det kan vara skönt med ett avslut så blir det så verkligt att personen är borta. Så definitivt.
kram
Postat av: emma aka pennyworth
ja känner med dig vännen! förstår att det var jobbigt!=(
Postat av: Charlotta
Fifi: Visst är det så. Både nödvändigt och skitjobbigt. Kram fina du!
Emma: Tack fina! <3
Postat av: Agneta
Puss på er båda min fina.
Trackback
