Hej! Jag lever! Jag och Daniel har varit hemma hos mamma över helgen. Hämtade upp lillebror på vägen dit också. Åh, vad jag hade saknat snorungen! Härligt att få umgås med mina mest älskade. Nu är jag hemma igen och jobbar. Känns att jag är på rätt väg nu vilket är jätteskönt. Dock så har jag skitsvårt att hantera stressen som kommer av att vara ensam ansvarig. Som nu, när jag ätit lunch kan jag nästan känna mej lat. Det är så klart bara jättedumt och något jag får sluta upp med, inte äta lunch alltså, stressa. Jag gör liksom upp långa listor i huvudet över vad jag borde hinna göra. Tror det mest bara blir stressande eftersom jag tenderar att lägga lite för mycket punkter på de där listorna. Ska försöka vara snäll mot mej själv. Får bli måndagslöfte.