Jag tog mod till mej och spännde fast stavarna på tassarna och gick ut på promenad i morse! Riktigt skönt. Kändes liksom att det tog mer på kroppen fast det tog ett tag innan jag fick in tekniken. Kändes lite skumt i början också.. Liksom stavar..utan skidor! Så ett tag gick jag omkring och kände lite som jag tappat något men det gick över rätt snabbt. Mötte en och annan pensionär också som nyttjade samma motionsform som mej. Folk i min ålder som jag mötte sprang..

Har inte bloggat på en vecka märkte jag. Har varit hemma hos mamma i Dalarna och som vanligt där blir det väldigt lite dator och väldigt mycket annat. Och det är rätt skönt ibland.

Hedgehog-Sara skriver om smycken idag: Såna man aldrig för sitt liv tar av sej, såna som man bär ibland och såna som man inte vill bära. Jag tänkte på det där. Vad vissa smycken kan vara viktiga för en, hur naken man kan känna sej utan. Jag har två såna smycken: Ett som jag kan men inte vill ta av mej och ett som jag varken vill eller kan ta av mej. Det sistnämnda är ju egentligen inget regelrätt smycke om man ska vara petig, men ändå, det känns som ett!





Nu är jag nyfiken? Har ni några såna smycken som betyder mycket för er och som ni alltid bär?

Ser inte fullt lika läskig ut idag men är fortfarande svullen. Daniel är fin dock. Han kom hem igår och tyckte jag var söt med min runda kind. Fin eller dum i huvudet kanske.. Beror lite på hur man väljer att se det. Annars sitter här och funderar på vad jag ska hitta på idag. Det finns massor, gäller bara att välja.

Idag är jag inte så himla tuff precis. Har varit hos tandläkaren och satt två skruvar i överkäken där jag sen ska få nya tänder. Tror jag berättat om mina sköra tänder förr va, som bara faller isär som gips? Jag brukar inte vara värst rädd för tandläkaren men när man vet att någon ska borra i ens käkben så är man inte så kaxig. Älskar verkligen tandsköterskorna och tandläkaren på käkkirurgen. De lugnar, klappar och talar om att jag är duktig som om jag var 4 år och just i såna situationer gör inte sånt något. En tandsköterska fick...eh... hålla mej i handen också. Sa jag att jag är 32 år?

Jo, och så hade jag ett tips också! Om ni gillar DIY så tycker jag absolut att ni ska besöka Vi Pysslar!. En jättebra sida med massor av DIY-tips och dessutom otaliga länkar till andra DIY-sidor. Har letat efter en sån sida länge.

Hej! Jag lever! Jag och Daniel har varit hemma hos mamma över helgen. Hämtade upp lillebror på vägen dit också. Åh, vad jag hade saknat snorungen! Härligt att få umgås med mina mest älskade. Nu är jag hemma igen och jobbar. Känns att jag är på rätt väg nu vilket är jätteskönt. Dock så har jag skitsvårt att hantera stressen som kommer av att vara ensam ansvarig. Som nu, när jag ätit lunch kan jag nästan känna mej lat. Det är så klart bara jättedumt och något jag får sluta upp med, inte äta lunch alltså, stressa. Jag gör liksom upp långa listor i huvudet över vad jag borde hinna göra. Tror det mest bara blir stressande eftersom jag tenderar att lägga lite för mycket punkter på de där listorna. Ska försöka vara snäll mot mej själv. Får bli måndagslöfte.

Igår gjorde jag slag i saken och såg "2 steg från Håkan" på svt play. Jag älskar Håkan och hans musik. Har gjort ända sedan jag fick den första lilla rosa skivan i min hand. Den betydde så mycket för mej då. Jag köpte den i samband med att min pappa blev sjuk för första gången och den blev liksom en tröst. Hur löjligt det än låter så kändes det som om det i alla fall fanns någon som var lika vilsen och off som jag. Därför är jag aningen partisk när det gäller att recensera just den här filmen men ändå. Jag gillade den! Hade velat ha mer dock, mer djup på något sätt. Ändå lyckas den förmedla det speciella som finns med Håkan och hans musik. Hur människor antingen passionerat hatar eller lika passionerat älskar. Otroligt rörande med det 18-åriga lite trasiga fannet som har byggt sitt liv lite runt Håkan. Herregud, absolut sista scenen, då grät jag en skvätt.

Vaknade för en timme sen av Daniels ihärdiga väckarklocke symfoni. Fast jag är väldigt tacksam över att han börjar jobba så pass sent att jag blir väckt alldeles lagom. Nu ska jag gå ut och gå min dagliga morgonpromenad. Tror faktiskt jag har fått rutin på det nu. Riktigt längtar, det rensar hjärnan så bra.

...och bloggen blev lidande kan man säja. Ibland tror jag att twitter passar min personlighet bättre. Jag är en så otroligt otålig människa att det ibland kan bli mej övermäktigt att orka logga in på blogg.se och formulera ett någotsånär läsbart inlägg. Då är det lättare att bara spy ur sej sina tankar direkt på twitter. Men jag är ombytlig också så ge mej lite twitter-tid så kommer jag att tycka bloggen är superkul igen. Lovar!

Annars har jag ägnat dagen att ta hand om tyg, tvätta, vädra och så där. Och ritat mönster. Imorgon ska jag sy en del. Omgrupperingen visade sej vara ett bra drag. Nu har jag liksom en riktning och lever inte i ett förvisso kreativt men ändå kaos.

Ligger kvar i sängen med en sovande Daniel brevid mej. Gillar den här kravlösa tillvaron. Fast nu ska jag gå upp och göra lördagsmysfrukost! Var bara det.

Om ni undrar varför jag är lite frånvarande, inte bloggar så mycket och inte uppdaterar shoppen så kan jag tala om varför: Jag omgrupperar! Mina tankar, mina idéer, mitt upplägg. Det är inte helt lätt det här, när man vill så mycket och har tusen idéer, risken blir att jag inte lägger ordentligt med fokus på någonting då. Det är lite kul, fast jag har läst entreprenörskap och innovation på högskolan och vet de vanligaste problemen så gör jag ändå en del av felen som är vanligast som ny företagare.

Igår var en av mina bästa människor i världen, Atomflickan, här och gav mej lite välbehövlig pepp. Det var jätteskönt. När man jobbar ensam om dagarna är det lätt att man blir alltför kritisk mot sej själv. Man har ju ingen att fråga förutom just sej själv. Därför är det så himla skönt när någon säjer att det man gjort är fint, att man är bra på det man gör. Kommer med lite tips och råd. Det är så himla lätt att man blir fånge i sitt eget tänk annars.

Den här toppen i sällskap med en del annat kommer inom kort upp i webshoppen. Hoppas ni gillar!

Hej! Kom just hem från något som skulle vara en morgonpromenad men snarare blev en förmiddags (sov lite länge). Det är verkligen jätteskönt att ge sej ut och rensa huvudet innan man börjar dagen på riktigt. Himla skönt höstväder idag också, höstig doft i luften.

Är så jäkla frustrerad. Innan den här muskelspänningen i axeln har gått över kan jag inte sy. Eller kan, kan jag väl men jag vågar inte. Är lite rädd att det ska bli värre. Tror att det är mitt sybords fel. Det är ett pelarbord med ganska stor fot vilket gör att jag inte får plats med mina fötter och symaskinernas pedaler rakt framför mej under bordet. Sitter därför som ett S och syr. Får fixa det.

Sitter i soffan med axeln/halsen insmord med voltaren gel och en varm riskudde ovanpå. Igår morse när jag vaknade så upptäckte jag att jag liksom fått en knöl precis där nacken möter halsen, på sidan. En ömmande knöl. Det är min knepiga axel, har en sån som inte riktigt beter sej som den ska. Brukar krampa, få muskelknutar och sånt ibland. Just det här tror jag beror på mycket tid vid dator/symaskin. Antagligen är det en muskel som är inflamerad eller dragit ihop sej. Sjukt irriterande bara. Jag kan ju inte sy och det måste jag. Hoppas verkligen att det är bättre imorgon, annars får jag boka läkartid på måndag. Man känner att man är lite sårbar när sånt här händer och man är ensam företagere. Någon som haft något liknande någon gång? Hur gjorde ni då?

Igår ägnade jag dagen åt att ta hand om min ena symaskin som helt hade skurit ihop. Kunde dock fixa den med symaskinsolja, sånt där rostlösande medel och tryckluft på burk (tack så mycket för det tipset Bella) Se förresten till att titta in på den räddande änglen Bellas blogg; Ett skapandes grand. Den är fylld med pyssel och diy-tips!