Jobbar igen! Eller jobbat har jag väl gjor...
Jobbar igen! Eller jobbat har jag väl gjort hela tiden i huvudet men tråkiga saker har gjort att jag inte kunnat arbeta så mycket. Men oroa er inte! Alla mår bra! Inget dramatiskt har hänt. Nu är jag iallafall i full gång och har dessutom fått ett rit/tillklippningsbord vilket underlättar MYCKET! No more rita mönster på golvet! Yey!
Kul tjej!
Hon är ju en himla roligt bloggare den där Charlotta. Verkligen. Inte. Tomt i bloggen i ..ja..jättelänge. Men vi kan säja så här: Bloggen har varit tomt för att livet varit fullt. Överfullt. Men nu så, nu ska jag försöka bli en lite flitigare blogguppdaterare igen. Wish me luck!
Den här bloggposten innehåller nötkräm
Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.
JULEN. ...
JULEN. Glömde kameran hemma och tog inte alls många bilder med min stackars mobilkamera men här är en iaf. Granen är släckt eftersom katten bet av sladden.. Per Morberg är också med på ett hörn ser jag! Julen spenderades som vanligt hos mamma i Dalarna tillsammans med lillebror och mamma. Fästmannen kom på juldagen och då blev det julafton igen! Har fått så himla fina julklappar att jag blir helt rörd. Och ätit så mycket att jag är helt rund. Haft en himla fin och mysig jul helt enkelt!
Pepp och Depp
Förlåt för frånvaron. Har det lite jobbigt nu. Vill inte gå in på vad som händer eftersom det inte är min sak att berätta om. (Inget med förhållande och företag) Glad dock att jag har världens bästa skyddsnät kring mej bestående av fantastiskt fästman, underbar familj och enastående vänner plus ett antal lurviga saker som placerar sej på min mage och spinner då det är jobbigt. Det var deppet.
Nu till peppen: Imorgon kommer min lillebror Mattias och hälsar på oss över helgen! Ska bli himla mysigt eftersom han inte är här så ofta. Faller sej oftast så att vi ses hemma hos mamma istället. Vi ska på
sci-fi-mässa! Okej, det här med mässan är kanske inte min högsta önskan, idé och val men det kan nog bli kul. Men annars följer jag mest med för att de två mest älskade männen i mitt liv inte ska dö nörd-döden samt att överse att varken jag, mamma eller Matilda får typ stormtrooper-hjälm i julklapp. (Fast mamma var helt ärligt lite sugen på en alldeles egen lightsaber) Fick lov att googla den där sabern f.ö. Har hela tiden trott att det hette light sable!
Årets julklapp?
Att ge det tid
Jag förstår att ni är några som undrar vad som händer med PLAGG BY CHARLOTTA. Först startas en webshop och så... ingenting? Men jag kan tala om att Plagg by Charlotta lever och frodas och mår utmärkt MEN att jag låter det ta tid. Kan ibland tänka att jag var lite snabb med att starta upp shoppen. Jag trodde att jag liksom hade allt klart i huvudet men det var många idéer och tankar som inte fick bli färdigtänkta. Mycket för att jag är en impulsiv människa som vill att saker ska ske nu, nu, NU! Fast en å andra sidan tycker jag att det är väldigt skönt att ha den, shoppen alltså, för att den är en stadig grund och plattform att arbeta runt. Men nu får det ta lite tid. Just för att jag vill att det ska bli BRA. För att jag vill tänka klart, konstruera klart. Jag är precis i början av det här, något jag tänkt leva med länge men ibland känner jag mej stressad av att det gått några månader. Men i det stora hela är ju några månader ingenting. Men som sagt Plagg by Charlotta lever med mej 24/7 och utvecklas! Tänkte att det var bäst att säja det så att ni vet, ni som undrat!
När nyheterna kommer får ni så klart reda på det här i bloggen! :)
Light-julstart med pepparkaksdoftande ljus...
Light-julstart med pepparkaksdoftande ljus från lagerhaus. Gillar!
Att göra en ljusslinga för nästan inga pengar alls
Igår gjorde jag mej en ljusslinga som nu slingrar bland tavlorna bakom soffan och sprider mysbelysning. Perfekt för mej som gillar allt som är lite kitschigt. (Beskrivning längst ned i inlägget). Så här ser den ut:
Så här gjorde jag:
Jag köpte led-ljusslinga med tio lampor på IKEA för 17:- och ljussmanschetter på myrorna för någon krona styck. Först tänkte jag att det skulle gå att bara trä manschetterna över lamporna och vira ihop med lite ståltråd men det visade sej vara svårare då blommorna gärna ville släppa från manchetten. Jag klippte därför isär manschetterna mellan ungefär varannan blomma och virade ståltråd några varv runt basen, alltså det som ska sitta runt ljuset. Sen virade jag fast nästa blomma tills det blev en ledad blomsterslinga. Då mer eller mindre knölade jag fast dem runt lamporna och fäste med lite extra ståltråd. KLART!
Om gamla askar och sånt som är kärt. Mitt ...
Om gamla askar och sånt som är kärt. Mitt flickrum är belamrat med flyttkartonger från mormor och morfars hus just nu. I en av dem hittade jag den här asken. Älskar formgivningen på äldre förpackningar från 40, 50 och 60-tal! I asken finns en kyrka i plåt som alltid stod framme under julen med värmeljus i. Den väcker så fina minnen. Känner mej trygg av den.
Prövar att mobilblogga! Sen - Jag?? Är for...
Prövar att mobilblogga! Sen - Jag?? Är fortfarande hos mamma. Hon har gjort ros-"tårta"!
För jag kan inte säja hejdå än..
Alla helgons och jag är hemma hos mamma. Imorgon ska jag cykla upp till pappas grav och pynta den med ett hjärta i mossa och en lykta. Och det känns så konstigt, surrealistikt att han som är min pappa har en grav. För min pappa ska ju vara här hemma på gården och pyssla, fixa, bära. Ibland kan jag tycka att jag ser honom i ögonvrån när jag tittar ut. I den turkosgröna arbetströjan med hål på armbågarna. Den som luktade så mycket pappa: Skog, aftershave och lite arbetssvett. För han var ju här alldeles nyss. Alldeles nyss var han här. Med sina skrovliga händer,lite stubbiga haka, med sina underfundiga kommentarer och sitt pojkaktiga sätt. Och nu är han inte det längre. Och jag kan inte släppa taget. Den riktiga, förtvivlade gråten har inte fått komma än för jag har inte accepterat att han är borta.
När jag och Daniel var ute och åt förra helgen berättade jag någon anekdot om pappa. Då snördes hjärtat ihop, då sved det och stockade sej i halsen och jag kände att jag mest ville åka hem, skrika och gråta: Kom tillbaka!! Jag måste ha dej här! För ingen kan säja att jag är fantastisk som du. Ingen kan få mej så irriterad som du. Och varför, varför är du inte här? Men det kunde jag inte för jag satt på en full restaurang. Men Daniel strök min hand och förstod.
Nu sitter jag i vardagsrummet där jag växt upp och önskar att han ska komma runt hörnet med en te-kopp och en smörgås balanserande ovanpå. Men det gör han inte. För han är inte här längre och jag kan inte säja hejdå än.
Stava
Jag tog mod till mej och spännde fast stavarna på tassarna och gick ut på promenad i morse! Riktigt skönt. Kändes liksom att det tog mer på kroppen fast det tog ett tag innan jag fick in tekniken. Kändes lite skumt i början också.. Liksom stavar..utan skidor! Så ett tag gick jag omkring och kände lite som jag tappat något men det gick över rätt snabbt. Mötte en och annan pensionär också som nyttjade samma motionsform som mej. Folk i min ålder som jag mötte sprang..
Helgen (och ett inköp som visar på viss ålderdom)
Helgen, den har mest sett ut lite så här: Mys i soffan med tända ljus. Lite biobesök, Jägarna 2. Gillade den faktiskt trots att jag är både vegetarian och vapenmotståndare. Som en bra kriminalfilm liksom och det är väl iof just vad det är. Lite restaurangbesök hann vi med också, fästmannen och jag.
Och så ska ni få höra: Idag...har... jag..eh...köpt... gångstavar..och REFLEXVÄST! Herre jösses, jag börjar bli gammal! Bara att jag använder uttrycket "herre jösses" tyder väl också en del på det... Men alltså.. Jag tänkte så här: Jag går ju varje morgon, i alla fall på vardagarna och då tänkte jag att jag alltid kan försöka maximera den träningen. Och så är det nog bra för mina kassa axlar. SÅDESÅ. Så jag tänker traska stolt med mina pensio-stavar! (Reflexvästen är för att ingen ska köra på mej i mörkret när jag går där och är stolt.)
Bad, bad blogger!
Har inte bloggat på en vecka märkte jag. Har varit hemma hos mamma i Dalarna och som vanligt där blir det väldigt lite dator och väldigt mycket annat. Och det är rätt skönt ibland.
Kom hem igår och idag har vi inte gjort speciellt mycket här, har en riktig slödag. Ätit sen frukost med nybakt och bara umgåtts. Skitskönt att vara hos mamma men helt underbart att vara hemma hos sej själv igen!
Om smycken och sånt
Hedgehog-Sara skriver om smycken idag: Såna man aldrig för sitt liv tar av sej, såna som man bär ibland och såna som man inte vill bära. Jag tänkte på det där. Vad vissa smycken kan vara viktiga för en, hur naken man kan känna sej utan. Jag har två såna smycken: Ett som jag kan men inte vill ta av mej och ett som jag varken vill eller kan ta av mej. Det sistnämnda är ju egentligen inget regelrätt smycke om man ska vara petig, men ändå, det känns som ett!
Vi börjar med det första:
Det är min förlovningsring! Den har setat där i nästan 10 månader nu och jag tar nästan aldrig av den. Det känns läskigt tomt utan. Men ibland måste man ju tvätta lite, ringar är ju egentligen riktiga bakteriehärdar för er som inte visste. Jag gjorde det härom kvällen och sov utan ring under natten. På morgonen när jag vaknade så märkte jag att mitt finger liksom blivit omformat efter ringen. Jag hade ändå en osynlig ring runt ringfingret. Kändes fint på något sätt.
Mitt andra smycke som inte är ett smycke är den här:
Det är en tatuering (duh) som min lillebror gjort på min vänstra underarm. Den är till minne av min pappa som dog 2008. Här skulle jag ju kunna dra en massa Miami/LA-inc-dravell om "att jag alltid har honom med mej på så sätt" eller att "När människor frågar om den får jag tillfälle att berätta om honom". Men det tänker jag inte göra för: Ett: Nej, jag har honom inte med mej för att jag har bläck under huden (men på andra sätt kanske jag har det däremot) och två: Folk frågar inte så mycket om tatueringar. Inte vad jag erfarit i alla fall. Det är ju nästan vanligare nu mer att inte vara tatuerad. Men den är viktig på så sätt för mej att det är ett konkret bevis på att han funnits och att jag älskat honom och han mej. Och så är den fin förstås!
Nu är jag nyfiken? Har ni några såna smycken som betyder mycket för er och som ni alltid bär?
