Kände mej lite låg igår och då fick bloggen lida. I lördags somnade Daniels underbara morfar in. Kommer att sakna honom massor. Kommer så väl ihåg första gången vi sågs. Det var i deras dåvarande lägenhet. Jag var ny-flickvän-supernervös inför att träffa hans morföräldrar. Ville göra gott intryck och var livrädd för att de skulle tycka att älskade lillpojken gjort ett dåligt parti. Men så mötte jag dem och de var alldeles, alldeles underbara och välkomnande. Älskar dem som de vore mina egna morföräldrar.