Idag har jag produktfotograferat! Det är inte det lättaste kan jag säja och jag är verkligen inget fotoproffs men jag tror resultatet blev helt okej ändå. Sen antar jag att man lär sej med tiden. Har dock redan insett att jag måste skaffa belysning men det får bli lite senare. Idag hade jag som tur var tillgång till fint dagsljus.

Hej! Jag lever! Jag och Daniel har varit hemma hos mamma över helgen. Hämtade upp lillebror på vägen dit också. Åh, vad jag hade saknat snorungen! Härligt att få umgås med mina mest älskade. Nu är jag hemma igen och jobbar. Känns att jag är på rätt väg nu vilket är jätteskönt. Dock så har jag skitsvårt att hantera stressen som kommer av att vara ensam ansvarig. Som nu, när jag ätit lunch kan jag nästan känna mej lat. Det är så klart bara jättedumt och något jag får sluta upp med, inte äta lunch alltså, stressa. Jag gör liksom upp långa listor i huvudet över vad jag borde hinna göra. Tror det mest bara blir stressande eftersom jag tenderar att lägga lite för mycket punkter på de där listorna. Ska försöka vara snäll mot mej själv. Får bli måndagslöfte.

Om ni undrar varför jag är lite frånvarande, inte bloggar så mycket och inte uppdaterar shoppen så kan jag tala om varför: Jag omgrupperar! Mina tankar, mina idéer, mitt upplägg. Det är inte helt lätt det här, när man vill så mycket och har tusen idéer, risken blir att jag inte lägger ordentligt med fokus på någonting då. Det är lite kul, fast jag har läst entreprenörskap och innovation på högskolan och vet de vanligaste problemen så gör jag ändå en del av felen som är vanligast som ny företagare.

Igår var en av mina bästa människor i världen, Atomflickan, här och gav mej lite välbehövlig pepp. Det var jätteskönt. När man jobbar ensam om dagarna är det lätt att man blir alltför kritisk mot sej själv. Man har ju ingen att fråga förutom just sej själv. Därför är det så himla skönt när någon säjer att det man gjort är fint, att man är bra på det man gör. Kommer med lite tips och råd. Det är så himla lätt att man blir fånge i sitt eget tänk annars.

Hej! Kom just hem från något som skulle vara en morgonpromenad men snarare blev en förmiddags (sov lite länge). Det är verkligen jätteskönt att ge sej ut och rensa huvudet innan man börjar dagen på riktigt. Himla skönt höstväder idag också, höstig doft i luften.

Hej och godförmiddag! Vaknade för någon timme sen och sitter nu och funderar på tekniken i webshoppen. När man klickar på bilderna blir de gigantiska och tar upp hela skärmen. Jag bytte ut mot mycket mindre bilder igår men det verkar inte ha gjort tricket. Annars brukar jag vara helt okej bra på att lista ut hur saker och ting funkar efter några försök men inte nu då tydligen. Får maila supporten.

Annars tänker jag ägna dagen åt att reclaima vår lägenhet. Det ser verkligen ut som kriget här. Har inte lyft ett hushållsfinger på hela förra veckan eftersom all tid gick åt till webshoppen och öppningen. (Daniels efterjobbet tid också så klart, vad tror ni jag bor med för mansgris? ;)) Mitt arbetsrum ser dessutom ut som en trasdocka spytt över hela. (Tyg och trådar överallt).

En annan reflektion: Varför envisas våra grannar med att spela eurotechno på högsta volym med alla fönster vidöppna?Alltså, jag förstår om de små liven (tonåringar som precis flyttat hemifrån) vill lyssna på musik. Men varför vill de att alla andra ska höra också? För varför har man annars fönstren öppna? Det är ju för tusan kallt ute! Är det lite: "Se oss, hör oss, vi finns, vi finns!" Kanske borde man uppmärksamma dem på något vis. Ska jag också öppna fönstren och spela musik? Lite kommunikation liksom...? Eller så gör jag inte det...

Är till exempel att vakna klarvaken vid klockan 5 och inte kunna somna om. Sen kommer tröttheten smygande vid 10-tiden och blir värre och värre. Har inte riktigt tid att vara trött nu. Tror jag ska sova en stund efter maten och sen kvällsjobba det värsta jag kan. Det är ändå då jag jobbar bäst!

Jag skulle faktiskt behöva en sån här docka för att ta produktbilder på. Visserligen har jag min skräddarbyst men hon har ju inga ben och kan därför inte bära byxor och shorts. Jag drar mej dock med tanke på att jag ibland redan hoppar högt och tror att det är en främling i rummet när jag ser skräddarbysten i ögonvrån. Det optimala vore ju att ha en riktig människa att ta produktbilder på. En människa som går hem sen. Det gör ju inte den här. Den står i stället i ett hörn och skrämmer skiten ur en. Inte utan att jag har börjat kasta lystna blickar på Daniel, eller lystna blickar har jag ju kastat på honom i 10 års tid men inte i det här syftet. Fast äsch, nä, hans håriga mansben gör sej nog inget vidare i mina kreationer ;)

Idag har jag ritat (konstruerat) nya mönster eftersom jag fick ett gäng nya idéer. Imorgon ska jag sätta dem i verket tänkte jag! Idag uppenbarade det sej också för mej att jag faktiskt har ett helt eget, riktigt företag. Uppenbarelsen var en telefonförsäljare. Hur ofta är såna uppenbarelser liksom. Så här gick det till:



Och nej, jag köpte ingen telefonväxel. Än så länge är jag helt okej bra på att hålla reda på mej själv, vet var jag är och så...oftast ;-)

Öppningen av webshopen närmar sej med stormsteg. Det är mindre än en månad kvar nu. Igår frågade min vän mej om jag känner mej nervös? Nej, faktiskt inte. Inte så värst. Mest fylld av pirrig förväntan. Men jag tror på det jag gör. Tror att det kommer att bli bra. Skulle vilja blogga mer om själva skapandet bara men vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Vill ni se mer av det och vad i såna fall? Skisser, konstruktion, inspiration?

En grej som är lite svårt med eget företagande (tycker jag) är att strukturera tiden. Att jobba lagom mycket. Fast så här i början får man nog räkna med mer än åtta timmarsdagar. Vissa dagar kan jag tycka att jag inte gjort något speciellt alls men när jag tänker efter så har jag mer eller mindre jobbat hela dagen. Mina dagar ser ut ungefär så här: