Jag förstår att ni är några som undrar vad som händer med PLAGG BY CHARLOTTA. Först startas en webshop och så... ingenting? Men jag kan tala om att Plagg by Charlotta lever och frodas och mår utmärkt MEN att jag låter det ta tid. Kan ibland tänka att jag var lite snabb med att starta upp shoppen. Jag trodde att jag liksom hade allt klart i huvudet men det var många idéer och tankar som inte fick bli färdigtänkta. Mycket för att jag är en impulsiv människa som vill att saker ska ske nu, nu, NU! Fast en å andra sidan tycker jag att det är väldigt skönt att ha den, shoppen alltså, för att den är en stadig grund och plattform att arbeta runt. Men nu får det ta lite tid. Just för att jag vill att det ska bli BRA.  För att jag vill tänka klart, konstruera klart. Jag är precis i början av det här, något jag tänkt leva med länge men ibland känner jag mej stressad av att det gått några månader. Men i det stora hela är ju några månader ingenting. Men som sagt Plagg by Charlotta lever med mej 24/7 och utvecklas!  Tänkte att det var bäst att säja det så att ni vet, ni som undrat!

Igår gjorde jag mej en ljusslinga som nu slingrar bland tavlorna bakom soffan och sprider mysbelysning. Perfekt för mej som gillar allt som är lite kitschigt. (Beskrivning längst ned i inlägget).  Så här ser den ut:

Alla helgons och jag är hemma hos mamma. Imorgon ska jag cykla upp till pappas grav och pynta den med ett hjärta i mossa och en lykta. Och det känns så konstigt, surrealistikt att han som är min pappa har en grav. För min pappa ska ju vara här hemma på gården och pyssla, fixa, bära. Ibland kan jag tycka att jag ser honom i ögonvrån när jag tittar ut. I den turkosgröna arbetströjan med hål på armbågarna. Den som luktade så mycket pappa: Skog, aftershave och lite arbetssvett. För han var ju här alldeles nyss. Alldeles nyss var han här. Med sina skrovliga händer,lite stubbiga haka, med sina underfundiga kommentarer och sitt pojkaktiga sätt. Och nu är han inte det längre. Och jag kan inte släppa taget. Den riktiga, förtvivlade gråten har inte fått komma än för jag har inte accepterat att han är borta.