Vad är det med Söndagar egentligen? Jag gillar verkligen inte Söndagar. En dov känsla lägger sej liksom över mej varje Söndag. Ingen jättedeppighet men någon slags tomhet. Hela min kropp känner att det är Söndag. Tror man skulle kunna sätta ut mej på en öde ö utan tillgång till klocka och almanacka och jag skulle ändå känna den här dagen i hela kroppen. Allt blir lite tomt, tiden saktar ned lite.

Jag fortsätter vårglädjefnatta. Tänk att varje år kommer den som en överraskning: Våren. Det känns som om man vaknar upp ur någon slags dvala och bara: Aha! Det är så här livet ska vara! Gick en sväng och stötte på de här fina...eh.. blommorna. (Vad sjutton heter de nu igen?)



Ibland är det nämligen jättesvårt att veta hur mycket tid man lägger ned. Det blir ju liksom inga 9-5-dagar. Det kan kännas som man inte gjort någonting vid vissa tillfällen och då är det skönt att gå tillbaka och se tiden man faktist lagt ned.

Hade lite tygbitar över så jag sydde några nya kuddfodral! Lite tantkitschiga sådär, precis som jag gillar. Färg ska det vara. Säj shabby chic till mej och jag spyr. Bedriver någon form av personlig hatkampanj mot den inredningsstilen. Veet, det är jag som har problem. Tycker det är så tråkigt bara.

Gwyneth Paltrows sammarbete med Lindex tyckte jag inte var så intressant. Liksom lite för preppy för min smak. Är inte så mycket för sånt preppy/klassiskt. Så känner jag nog fortfarande i och för sej. Men den här kjolen! Åh! JAG VILL HA DEN!

Värmeböljan idag medförde dock något negativt: Jag upptäckte att jag hade noll kläder och skor att ta på mej! (Hur nu en människa som har säkert 50 par skor inte kan ha skor). Det är alltid så här, varje vår. Jag är utan kläder! Det är som de jag hade förra säsongen magiskt har upplöst till ingenting, aldrig funnits. Till exempel upptäckte jag att jag inte hade ett enda par vettiga jeans? (trasiga, fläckiga, obekväma)  Detta utlöste någon form av klädkris när jag skulle till tandläkaren idag (!). Hade inget tandläkarmässigt alls. Närå, hade inga kläder att överhuvudtaget gå ut i. Sen är det ju rätt pinsamt att någon som ska föreställa att jobba med kläder inte har några kläder. Men jag har ju inte tiiiiid att göra något till mej själv.

Idag när jag stack ut näsan, dessutom iklädd tjock vinterjacka, slog värmen emot mej. Så himla underbart. Åh, vad jag älskar vår och löfte om en sommar i år också. Varje år glömmer jag hur alldeles härliga de känns, de där första solstrålarna! Att jag sen kände mej som ett miffo i thermojacka gjorde inte så mycket. (Note to self: Köp ngn typ av termometer!!)

Idag fick vi lov att låta vår lilla katt Biffen somna in. Aj, det gör så ont och jag vill bara ha honom tillbaka.

Första tanken var att rädda till vilket pris som helst men när man ser sin lilla katt som har så ont, så ont och dessutom kanske får tillbaka det onda efter behandling. Nej. Kändes bara själviskt. Samtidigt känner jag mej elak nu också. Så svåra val.



Hoppas du har det bra nu lilla Biffen.

Fortsätter med min bloggombyggnation. Konstaterar att färger på dator är svårt. På min dator är färgerna på menyn lätt dimmiga, ljusa, skira. Bad nöjd Daniel kolla på sin igår. Han sa ungefär: Ehum... host.. När jag tittade på hans dator drog färgerna mer åt stark grisskär samt spygrön.. Fail. Fortsätter att exprimentera så får vi se hur det blir!

Försöker linda skallen runt det här med drop down menyer. Går okej men under tiden ser det lite underligt ut här.

Min blogg är fortfarande trasig. Fattar inte vad jag gjorde?! Nåja, tänkte försöka göra drop-down-menyer istället. (Help me God!!). Fast det var inte det jag skulle prata om.

Hm.. skulle fixa lite med bloggen. Har nu fixat så alla kategorier osv ligger under alla inlägg. Var ju inte riktigt meningen. Oj. Fixar sen.

Jotack, det går bra! Fortfarande nöjd över att jag ordnade själva webshopsbiten så snabbt som jag gjorde även om allt det andra inte riktigt var ikapp. Hur ska man säja, nu har jag äntligen hittat en rytm att arbeta efter, de rätta sakerna att göra, fokusera på. I början blev jag nästan överväldigad..eller jag BLEV överväldigad av människors förväntningar. RÄDD till och med. Kände mej stressad och låste mej rätt rejält. Sen föll sej livet så att företaget blev vilande ett tag och det var nog bra. Har hittat ett annat lugn. Håller nu på att förbereder mej som mest för att nyöppna webshopen. Den här gången på rätt sätt som det var tänkt från början. Man kan lugnt säja att det är en process att starta företag och ibland ställer jag alltför höga krav på mej själv.

I helgen fyllde min lillebror 25 så jag satte mej på tåget och åkte till honom och hans tjej Matilda i Falun. Haft ett skönt, roligt veckoslut med bla. standup, turtlestårta, inredningsinspiration o viiiin. Dokumenterade med lilla mobilkameran.

För exakt 25 år sedan vaknade en liten sjuårig tjej upp i Dalarna, Siljansnäs av att mormor väckte henne. Mamma och Pappa var borta. Mormor berättade varför: Du har fått en lillebror! Senare ringde pappa och hon fick lyssna på bebisens små pip i luren. Jättekonstigt. Hans första dagar förflöt utan henne i sitt liv eftersom hon haft röda hund och inte fick träffa små bebisar men när hon äntligen fick se det lilla rynkiga knytet för första gången har hon älskat honom gränslöst mycket, skulle göra vad som helst för honom, skydda honom med sitt liv.

Jag vaknar allt som oftast rätt tidigt på morgonen (vilket inte hindrar att jag därefter somnar om). Men i alla fall: Jag älskar de här tidiga morgontimmarna när hela dagen är som ett blankt papper. När jag vaknar brukar jag smyga upp och sätta på kaffe som jag tar tillbaka med till sängen, ge katterna, som stirrar på mej med teftatsögon, mat. Sen kollar jag internött, försäkrar mej om att inte världen gått under under natten. När jag ligger här i sängen får jag ofta liksom ett stillsamt lyckorus. Ett lyckorus över mitt liv. Över att jag får göra det jag vill, över att jag har den bästa partner någon kan ha (som idag för övrigt är ledig och ligger brevid och sover. Win!), den bästa familjen. Att jag någonstans börjar känna mej lugn efter allt som varit. Härlig känsla.