Seg som tuggummi

Ibland är det ingen barnlek att vara kvinna; när någonting annat en gång i månaden tar över kroppen. Lederna blir stela och tunga. Att förflytta sej eller överhuvudtaget göra något känns nästintill omöjligt. Man är ju dessutom en alldeles underbar lite solstråle som inte blir arg för något.. nej ABSOLUT ingenting alls! Man skriker inte rätt ut i vredesmod i en tom lägenhet för att man tappar en gaffel när man diskar. Man möts inte av förvånade kattögon som undrar om det är nu det verkligen brutit ut? Nä, det gör man inte.... Eller eh.. så är det precis det man gör.. Kanske gråter man en skvätt också om man känner för att riktigt leva ut.

Kan inte låt bli att tycka att det är jäkligt orättvist. ORÄTTVIST!!

Bilden? Den valde jag för att den har ungefär samma stämmning som jag just nu.

Det är helt sjukt att det ska behöva vara så där, år efter år. Hoppas att mensen aldrig kommer tillbaka för mig!



kram

Ja det är skittöntigt bara. Han ser ju sin blogg som ett "alter ego". Alltså. Det gör väl alla. Jag är ju Gaymasen i bloggen men Christoffer i verkligheten. Men jag är ju mig själv i båda lägena. Skulle aldrig vilja såra andra eller klanka ner på andra. Tragiskt bara. Han är trevlig i verkligheten, inte alls som i bloggen. Det som gör det hela än mer tragiskt. :)

Fifi: Ja, helt sjukt jobbigt. Det har blivit mer o mer för mej ju äldre jag blir också. Vill liksom inte ha mitt liv begränsat. Haha..förstår dej.



Gaymasen:Ja, absolut. Om man är en juste och fin människa i verkligheten, varför vilja va en skitstövel annars? När det dessutom begränsar en själv mest?